Att snart..snart kommer jag inte vara mammaledig mer. Efter 3 års mys med mina små så är den perioden i livet över, usch så hemskt det känns på något sätt. Att inte få ta den där dagliga promenixen och hämta en liten solstråle som kommer springandes emot mej. Det som kommer bli jobbigaste är tiden..tiden att få vara med mina barn. Bara några få timmar om dagen..
Men samtidigt tycker jag det ska bli så himla kul för M att få uppleva allt detta som jag fått, det kommer bli hårt ekonomiskt med det är de värt!
Dom här 3 åren vet jag inte riktigt hur dom kunde gå så snabbt, och det senaste året har bara rusat förbi. Lillprinsen blir ju för tusan 1 år den 30 augusti! Hoppas tiden saktar ner lite nu..snälla..
Just nu känner vi att Vilda & Theodor räcker gott och väl, vi vill inte ge oss in på en till så här tätt. Kanske kanske när dom är äldre, vi vill hinna njuta av dom små vi redan har en lång tid till. Oavsett hur mycket min lilla tomma livmoder skriker efter ett litet gryn så måste jag faktiskt lägga lite band på mej!
Men jag tror även såhär att övergången från 1 till 2 barn är enorm, och att dom kommande kanske inte blir sån stor chock?! Eller vad säger ni som kanske har fler än två små gryn?
Det är ju helt otroligt vad ett barn kan ge, så himla mycket bus och jäkulskap. Å en massa kärlek på det ♥
Inga kommentarer
Skicka en kommentar